När Offensiv går i tryck har hungerstrejken och protestaktionen Hör vår röst pågått i 25 dagar. Det är 60 iranska flyktingar, med olika bakgrund, olika politisk övertygelse och olika tro som förts samman för att tillsammans kämpa för sin rätt till asyl då de räds att utvisas till den iranska diktaturen.
Det är en blandad skara människor. Rättvisepartiet Socialisterna delar inte allas politiska livsåskådning men försvarar dess rätt till asyl. 14 av dem har inlett en hungerstrejk som pågått i 25 dagar. De hungerstrejkande är så svaga att de nu inte lämnar tältet som de ställt upp längs med Avenyn i Göteborgs statskärna. Ambulans har kallats till platsen flera gånger på grund av flyktingarnas hälsotillstånd.
– Jag har varit 1 år i Sverige. Iran är inte ett säkert land för kvinnor. Vi är omyndigförklarade av männen. Vi saknar rättigheter, vi har inte tillåtelse att gifta oss med vem vi vill, de är skillnad på vad jag och min bror kan göra, om en kvinna inte vill ha sex med sin partner har han rätt att gifta om sig och förvägra sin tidigare fru någon ersättning vid skilsmässa, underhåll eller liknande. Vi har ingen yttrandefrihet, ingen rätt att protestera, kvinnor som vägrar slöja grips, torteras, våldtas och mördas av regimen.
– Om en kvinna, utsätts för våld i hemmet behöver hon två vittnen som styrker hennes sak då hennes röst inte är värt mer än halva mannens. Även om hon med läkarintyg kan visa på övergrepp så krävs två vittnen mot mannens historia. Kvinnor som utsätts för våld i hemmet är rättslösa. Kvinnor behöver också tillåtelse från sin far eller man för att få studera eller arbeta, vi är mannens ägodelar hela livet.
– Jag har varit 12 år i Sverige, jag kom hit som 17 åring. Jag var en politisk artist, rappare som riktade kritik mot regimen i mina texter. Det är svårt att hålla på med musik i Iran. Att ägna sig åt rap är absolut förbjudet.
– Jag kunde inte uppträda men min musik kunde jag inte släppa, slutligen greps jag i min studio. När jag släpptes flydde jag och kom till Sverige.
– Sedan jag flytt har situationen i Iran förvärrats på alla sätt och vis, vi saknar mänskliga demokratiska, fri- och rättigheter, den sociala och ekonomiska situationen är en katastrof, fattigdomen är utbredd och du får inte kritisera diktaturen, då riskerar du att gripas, torteras och mördas.
– Jag kom till Sverige för 8 år sedan, jag var politiskt aktiv under den gröna rörelsens uppsving genom att rapportera från protesterna. Vi gjorde videorepotage och spred artiklar. Vi hade ett filmteam på tre personer.
– På årsdagen av mordet på Neda 2012 greps min kollega, de letade igenom hans utrustning och gjorde husrannsakan där de hittade kopplingar till mig. Av vår grupp på 3 sitter en ännu fängslad, en är i Tyskland och jag befinner mig här.
– Alla människor vill leva i fred och frihet, men vi kan inte tro att USA eller EU ska komma med friheten, det måste vara det iranska folket själva som fäller diktaturen och väljer sin väg.
Kristofer Lundberg
